Våra äldre

Något av det värsta jag vet, är hur många äldre i vårt samhälle behandlas idag. Statens resurser är begränsade heter det ju,( även om det finnes undantag.)

Jag såg ett reportage på TV för ett tag sedan. Det handlade om en gammal dam, som satt på ett vårdhem, någonstans i Sverige. Hon hade jobbat och slitit hårt i hela sitt yrkesverksamma liv, betalat sin skatt, varit plikttrogen, och aldrig gnällt eller jämrat sig.
Denna kvinna hade bara en enda önskan...att någon gång få lov att komma ut. Komma ut, och få andas lite frisk luft. Hon hade nämligen inte varit utanför rummets fyra väggar på flera år.
Bilden av denna gamla dam, när hon stod och blickade ut, gjorde ont i mig. Är det så man behandlar gamla människor? Människor som jobbat och slitit i hela sitt liv. De ses ju bara som en stor kostnad, eftersom de inte är arbetsföra längre. Lite drastiskt kan man uttrycka sig, ju snabbare de dör, desto mer pengar sparar staten.

Ingen skugga ska falla över de som jobbar i vårdbranschen. De gör naturligvis så gott de bara kan. Men inte blir det någon bra och meningsfull vård, när det ständigt sparas och dras in på resurser.

Läs Ulf Nilssons artikel i tidningen Metro,http://www.basio.de/un020327.htm, där han tom kallar det diskriminering, mot våra äldre.